Ajankohtaista

Förändringen i befolkningsstrukturen har negativa effekter på våra sociala relationer: allt fler äldre bor ensamma och har färre släktband. Ensamhet borde dock inte jämställas med att vara eller bo ensam, eftersom den är skadlig och närvarande även när vi är omgivna av andra människor. Till exempel lider 35–36 procent av de som bor på servicehem och serviceboende med heldygnsomsorg av ensamhet. Många av dem har berättat något mycket tankeväckande om ensamhet: ”Om man kommer ut är man inte ensam längre”. Förhoppningarna om att främja ett meningsfullt liv och lindra ensamhet har inte krävt stora resurser: ”Bara vädret blir lite varmare kan man äntligen sitta där ute på balkongen”.

Redan i tidiga undersökningar om ensamhet har man upptäckt att människan behöver något att spegla sina (ensamma) tankar mot. Enligt mina forskningsresultat kan spegeln vara en annan människa, konst, kultur – och naturen. Äldre människors beskrivningar av ensamhet som rör naturen, till exempel ”ensamhet är som att klafsa runt i snömodd”, kan till sin karaktär vara viktiga punkter att ta fasta på när man tillsammans med experter eller likasinnade funderar på hur man kan lindra ensamhet. Naturen och metaforer som anknyter till den har gett många hopp: ”Efter min makes bortgång fann jag tröst i att se ett svanpar”.

Det finns även en del tecken på att ensamheten hos många äldre ökar när dagarna blir mörkare och minskar när dagarna blir ljusare. Min mormor Hilma var av den åsikten att ”varje höst innebär att släppa taget ännu en gång”. Sambandet mellan naturen och ensamhet har dock inte ännu studerats tillräckligt för att man säkert skulle kunna säga att naturen lindrar ensamhet. Ett förtjänstfullt sätt att försöka täppa till denna forskningslucka är det internationella projektet RECETAS (2021–2026), inom vilket detta tema undersöks. Centralförbundet för de gamlas väl och i synnerhet förbundets verksamhet Vänkretsen deltar i projektet RECETAS i samarbete med Helsingfors universitet.

När man blir äldre kan det bli svårare att ta de promenadsteg i naturen som främjar välbefinnandet, till exempel på grund av utmaningar med funktionsförmågan. Då bör man med hjälp av ledning och stöd föra inslag av naturen och naturmetoder närmare människan, om hon själv inte kan gå ut i naturen eller delta i naturverksamhet. Sådana lättillgängliga naturmetoder som man kan ta del av på nära håll och även utnyttja digitalisering för skulle kunna införas i ännu större utsträckning – för både de som bor hemma och de som bor på servicehem.

Var och en av oss känner garanterat igen sig i hur samtal ofta inleds med något som anknyter till exempelvis vädret, temperaturen eller föret. Eftersom naturen är en så finländsk sak borde den även vara en viktig del av seniorarbetet i Finland.

Text: Anu Jansson