Ajankohtaista

Samtidigt som den förväntade livslängden tillämpas som en indikator på samhällsutvecklingen, behandlas konsekvenserna av en längre förväntad livslängd på ett kulturellt och socialt ganska kontroversiellt sätt. Forskning visar emellertid att en lång livslängd inte sträcker ut ålderdomen, utan livet sträcker ut sig i mitten, vilket möjliggör längre karriärer och ökar inte antalet sjuka år.

Livslängden har ökat betydligt i de utvecklade samhällena. Detta beror inte bara på den medicinska utvecklingen, utan även på samhällsutvecklingen: säkra boendemiljöer, god kosthållning och en förebyggande social- och hälsopolitik. Den förväntade livslängden i Finland ökade för första gången till mer än 50 år under 1900-talets första decennier och började sedan stiga stadigt. Till en början berodde detta på minskad spädbarnsdödlighet, men sedan 1950-talet har den förväntade livslängden ökat, framför allt på grund av en förlängd livscykel.

Ett långt liv möjligt för allt fler

Utvecklingen av den förväntade livslängden från cirka 50 år till 80 år tyder på en betydande förändring. Demografer påpekar dock att den förväntade livslängden har en eftersläpning och inte exakt återspeglar livslängden för barn idag. Förändringen beskrivs bättre av hur stor andel av åldersgruppen som beräknas nå en viss ålder. Prognosmodellerna varierar något, men modeller baserade på befolkningsdata som samlats in i utvecklade länder förutspår att cirka hälften av dagens barn kommer att uppnå 100 års ålder.

Den ökande livslängden leder till tre betydande förändringar. För det första: livsförloppet och dess perioder kommer att förändras. För det andra: samhällsstrukturerna måste anpassas till den långa livslängden. För det tredje: utmaningarna med ojämlikhet betonas.

Livscykeln uppdelas på ett nytt sätt

Lång livslängd ses ofta som en förbannelse, eftersom det antas att den del av livscykeln som kallas ålderdom blir längre i takt med att livslängden förlängs. Tanken om att ålderdomen börjar vid en viss tidpunkt efter födseln har dock visat sig vara felaktig. Snarare bör ålderdomens inträde bedömas genom att räkna bakåt från döden. När forskare vid Tammerfors universitet undersökte hur åren med sämre funktionsförmåga placerade sig i livet när människor levde längre, påvisade resultaten att antalet år med dålig funktionsförmåga inte ökade även om livslängden ökade.

I ljuset av forskningen verkar det som om livsloppet inte sträcker ut sig mot slutet, utan i mitten. Livet fylls på med fler friska, funktionsdugliga år. Vi hinner göra fler saker i livet, lära oss nya färdigheter, förvärvsarbeta längre och leva i ett samhälle med flera generationer vid liv. Många milstolpar i livsloppet kommer att flyttas och tidpunkten för och längden på utbildning, arbetsliv och pensionering kommer att formas av det förlängda livsloppet. Det allt längre livet och de nya perioderna i livsloppet leder till frågan om vad som är syftet med ett långt liv. Vad ska den ”extra” tiden användas till?

Strukturer måste anpassas

Livet blir allt längre, men samhällets strukturer är utformade för kortare livscykler. Samhället måste anpassa sig till det faktum att människans liv normalt varar i minst hundra år. Detta innebär att strukturerna och systemen måste förnyas på ett fundamentalt sätt. Förändringar måste ske åtminstone inom områdena utbildning, sysselsättning, hälsofrämjande och socialpolitik.

Å ena sidan måste samhället anpassa sig snabbt, eftersom förändringen är snabb, men å andra sidan måste man i den också ta hänsyn till utvecklingar vars konsekvenser vi ännu inte helt förstår. Behovet av att anpassa strukturer för lång livslängd leder till frågan om vi har förmåga att identifiera behoven för den långa livscykeln och förutse den framtida utvecklingen?
Ojämlikheten betonas

En lång livslängd gör också att ojämlikheten i livsloppet framträder på ett nytt sätt. Tidigare avspeglades ojämlikhet i att högre samhällsklasser levde längre och lägre samhällsklasser kortare. Det finns fortfarande en klyfta, men även människor som har vuxit upp och levt under svåra omständigheter kommer att leva länge, och ålderdomen uppnås via många olika livsvägar.

Utsatthet och välstånd ackumuleras under livets gång, och ojämlikheten börjar visa sig på nya platser i livet, under andra halvan av livet. Det blir allt mer tydligt i orken i arbetet, pensionstidens finansiering och utkomst samt möjligheten att skaffa hälso- och omsorgstjänster. Betoningen på ojämlikhet hänger samman med frågan om hur riskerna med en lång livslängd fördelas och bärs i samhället.

Mot ett samhälle med lång livslängd

Finlands befolkning kommer tekniskt att åldras under ytterligare några decennier, varefter åldersgrupperna kommer att vara mer jämnstora. Så befolkningens åldrande saktar med andra ord in, men den långa livslängden kommer att fortsätta. Vi går från ett åldrande samhälle till ett långlivat samhälle. För att kunna använda lång livslängd som en faktor för välbefinnande och socialt välstånd, måste vi förstå hur ett samhälle med lång livslängd skiljer sig från ett åldrande samhälle, och var utmaningarna och möjligheterna i ett åldrande samhälle och ett samhälle med lång livslängd sammanfaller och skiljer sig åt.

Text: Anu Siren, professor i gerontologi vid Tammerfors universitet

---

Artikeln har publicerats i tidningen Seniorarbete 5/2024.