Ajankohtaista

En stor del av finländarna förhåller sig positivt till ålderdomen och anser att den är en del av ett normalt liv. Däremot anses samhällets inställning till ålderdomen vara negativ och åldersdiskriminering ses i stor utsträckning. Både unga och gamla hade upplevt diskriminering själva. Politiker, social- och hälsovårdstjänsterna samt arbetsmarknaden ansågs vara mest diskriminerande.

Resultaten av medborgarenkäten som Centralförbundet för De Gamlas Väl lät utföra lyfter fram den omfattande åldersdiskrimineringen inom social- och hälsovårdstjänsterna samt den skamfilade offentliga bilden av äldrearbetet. Enkäten visar att åldersdiskrimineringen riktas mot unga och gamla, män och kvinnor.

– Det är ofta svårt att ens känna igen åldersdiskriminering eftersom den kan utrycka sig som självklarheter i vardagen. Anta till exempel att en äldre person hör och förstår saker dåligt, vilket gör att man automatiskt förenklar talet eller talar för högt. När den är som extremast kan åldersdiskriminering innebära dålig vård och till och med misshandel, säger professor emerita Marja Vaarama. Hennes rapport Hoppet är ett vanligt, bra liv – finländarnas föreställningar om och upplevelser av ålderdomen (Toiveena tavallinen, hyvä elämä – suomalaisten mielikuvat ja kokemukset vanhuudesta), publicerades nyss. Rapporten gjordes på uppdrag av Centralförbundet för De Gamlas Väl.

Vaaramas rapport baserar sig på resultaten av medborgarenkäten som Centralförbundet för De Gamlas Väl lät utföra. I enkäten frågade man om äldre människor diskrimineras i Finland. Nästan hälften svarade ja. Var tredje hade inte upptäckt någon diskriminering, och särskilt ungdomar kunde inte alltid ta ställning i frågan. Utbildningen fördelade inte respondenterna, men de som upplevde att deras livskvalitet och ekonomiska situation var dålig var mer benägna att se diskriminering som grundar sig på ålder i samhället.

Procenten respondenter som personligen hade upplevt diskriminering på grund av sin ålder var 20–40 beroende på åldersgrupp. De som personligen upplevt mest diskriminering var 16–35-åringar, och de som upplevt minst var personer över 85 år. Även bland 56–65-åringarna hade ungefär var tredje blivit diskriminerad på grund av sin ålder. De respondenter som hade utsatts för minst diskriminering var de som ur samhällets synvinkel var i ”idealåldern” 36–55 år.

Politiker och social- och hälsovårdstjänsterna upplevs vara mest diskriminerande

Respondenterna uppgav politikerna som mest diskriminerande. Politikernas ständiga tal om de äldre som hållbarhetsunderskott upplevdes som kränkande. Man upplevde också att politikerna har tappat kontakten med vardagen och att de inte längre förstår vanliga människors liv.

– Politikerna måste sluta prata om offentliga tjänster som en kostnadsbelastning. De ska ses som investeringar i samhällets viktigaste kapital, det vill säga människors utbildning, hälsa och välfärd, säger Vaarama.

Socialservicen, som i enkäten gav exemplen hemvård, boendeservice och måltidsservice, upplevdes som näst mest diskriminerande. För de flesta handlade det om att bli nekad tjänster: Personen fick inte hemvård eller taxisedlar trots att hen skulle ha behövt detta.

Hälsovårdstjänster, av vilka läkarmottagningen gavs som exempel i enkäten, upplevdes som den tredje mest diskriminerande sektorn. Över 85-åringar, som i allmänhet har behov av läkartjänster oftare än andra, lyfte fram hälsovårdstjänsterna på sin egen lista, men även de unga hade upplevt åldersdiskriminering inom hälsovårdstjänsterna.

Att få komma till läkarmottagningen och undersökningar upplevdes som svårt och långsamt, bemötandet kritiserades, jämlikheten förverkligades dåligt, omsättningen på läkare och vårdare och brådskan försvårade deltagandet i vårdbesluten och informationsgången. Man förklarade inte saker och ting ordentligt och det fanns inte tid för frågor. Digitaliseringen av tjänsterna upplevdes som diskriminerande: Det går inte att sköta sina egna ärenden om man inte har apparater eller kunnande i att använda dem.

Både de yngsta och de äldsta respondenterna hade också tagit upp trafikmedel och privata aktörer såsom butiker och restauranger på sin lista. På de över 85-åriga responderas lista fanns också medierna. Medierna ger en ensidig bild av ålderdomen och äldre människor, varvid ålderdomens mångformighet och individualitet förbises. Det här upprätthåller och stöder den negativa åldersbilden i samhället.

Hoppet är ett vanligt, bra liv

Av en bra ålderdom hoppades medborgarenkätens respondenter på trygghet i sin utkomst, sitt boende och sina boendemiljöer. De hoppades på en hyfsad hälsa och funktionsförmåga, självbestämmande och deltagande i beslut som gällde dem själva, goda relationer till familj och vänner samt hobbyer enligt krafter och eget intresse. Resor och stugliv, motion och friluftsliv samt möjlighet till livslångt lärande nämndes också ofta.

Respondenterna hoppades att det skulle finnas tillgång till fritidsmöjligheter till rimliga priser så att man även med en liten pension kunde delta i dem eller gå på bio eller teater ibland, samt tillräckligt med tjänster och ett bra bemötande i dem. De hoppades på att det psykiska välbefinnandet skulle bevaras och var rädda för minnessjukdomar och ensamhet. Deras önskan var en fridfull och bra död utan smärtor och många förespråkade eutanasi.

De önskade att samhället skulle acceptera ålderdomen som ett normalt livsskede och att ett långt liv skulle ses som en samhällelig prestation och inte som en börda. De vill leva en lycklig och fridfull ålderdom som en fullvärdig medlem av samhället och gemenskapen och ha möjlighet att känna tillhörighet utan rädsla och diskriminering. Dessutom hoppades de att de skulle kunna vara nöjda med livet som de levt. I svaren längtade man inte efter något märkvärdigt, utan hoppet var ett vanligt, bra liv.

Lösningar för att ändra åldersattityderna

– Samhällets inställning till äldre personer syns i hur man talar om dem, i vilken utsträckning de är delaktiga i det gemensamma välbefinnandet och i samhällets nyckelfunktioner samt hur deras behov beaktas i beslutsfattande och tjänster. Det är också avgörande hur jämlikt de behandlas, konstaterar Vaarama i sin rapport i början.

Att förbättra åldrandebranschens anseende och ändra åldersattityderna kräver en mycket långsiktig verksamhet, och för detta behövs såväl beslutsfattare, medier som medborgare.

– Det är en bra ålderspolitik att utveckla verksamheter där olika generationer samlas, träffas och kan diskutera och utöva hobbyer tillsammans. Till en bra ålderdom kopplades hopp om en trygg utkomst, ett tryggt boende och trygga tjänster. Beredskapen för den egna ålderdomen ansågs vara viktig, även ekonomiskt. Respondenterna hoppades att samhället skulle acceptera ålderdomen som ett normalt livsskede och att ett långt liv skulle ses som en prestation istället för en börda, säger Vaarama.

– Den avgörande faktorn för att ändra riktningen är attityderna och värderingarna bakom dem – värderingar handlar ju helt enkelt om vad som anses vara viktigt, konstaterar Anni Lausvaara, verksamhetsledare för Centralförbundet för De Gamlas Väl.

Utgående från resultaten av medborgarenkäten startade Centralförbundet för De Gamlas Väl folkrörelsen Gör ett nummer av åldern. Folkrörelsens mål är att stärka de positiva attityderna till ålder i vårt samhälle och att eliminera åldersdiskriminering. Med positiva nyheter som behandlar åldrande förbättras också åldersbranschens rykte.

Av medierna önskar man en ökad positiv nyhetsrapportering och att de lyfter fram bra händelser. Det är också bra att fundera på budskapet i fotografier av äldre. Den största delen av de äldre i Finland bor hemma och mår bra.

– Var och en av oss kan med sin egen attityd och på sitt sätt tala om de äldre påverka hur man förhåller sig till ålderdomen. Vi vill kalla alla att vara med och bygga Finland till ett föregångsland i frågor som rör åldrande, uppmanar Lausvaara.

Uppgiftslista för en bra ålderdom

Marja Vaarama sammanfattar utgående från olika enkäter och studier hoppen för en bra ålderdom:

• en lämplig bostad, ett gemenskapligt boende, mångformighet, helst hemma, men om konditionen inte räcker till för detta så i en servicebostad
• en tillräcklig pension för att inte behöva spara på allt och kunna utöva hobbyer
• bra tillgängliga hälsovårdstjänster, att bli hörd, få komma till vården och få undersökningar
• omsorgstjänster enligt behov, vetskap om att man får dem
• självbestämmanderätt
• familjen och vännerna är viktiga, hobbyer, att man inte ska lämnas ensam
• mer kunskap och stöd, framför allt i digitalisering
• ett bra liv ”i ett samhälle för människor i alla åldrar” – där också de äldre ses som en resurs.

---

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Seniorarbete 1/2023.