Ajankohtaista

”När jag känner för att sjunga lyssnar man gärna hos er och man får även applåder”

En gammal man pratar i telefon och skrattar.

Vahvikelinja har medfört glädje både för uppringaren och de frivilliga som besvarar samtalen. Under det första verksamhetsåret svarade de frivilliga på över tusen samtal från äldre människor.

Hannele 66 år berättar att hon velat ringa till ett nummer där man kan prata om glada saker och inte om dystra saker. ”För närvarande är det Vahvikelinja som är livet. Till en början kände jag att livet blev enformigt på grund av corona, då det inte fanns någon att diskutera med. Vännerna har snarare minskat än ökat. Människan behöver någon att prata med. Ni har alldeles vanliga människor där som man kan prata med om vad som helst”, beskrivs telefontjänsten av Hannele.

Vahvikelinja som inledde sin verksamhet för knappa två år sedan är lämplig för alla äldre som har möjlighet att använda telefon. Fastän telefontjänsten uppstod som en innovation under coronatiden finns det behov av denna verksamhetsform även efter den exceptionella situationen. Vahvikelinja beviljades projektbidrag av STEA för 2022–2024, och man fortsätter att utveckla och utvidga telefontjänsten. Den gör det möjligt att stöda även den äldre som annars inte är intresserade av traditionell gruppverksamhet eller är förhindrade att delta till exempel på grund av rehabilitering, konvalescens eller dåligt före.
När den exceptionella situationen blir långvarig är ensamhet en sak som allt oftare framkommit i samtalen. Utgångspunkten för Vahvikelinja är att lindra känslan av ensamhet för de som bor hemma genom att bringa omväxling i vardagen.

Vahvikelinja bryter den grå vardagen

Hannele berättar att hon ibland har någon att prata med vid butiksbesöket, men hon väntar på telefontiderna i Vahvikelinja eftersom det då är säkert att hon får prata med någon. Det gör inget för Hannele fastän de som svarar är olika människor. ”Jag kan inte prata med en och samma person som pratar om samma saker. Jag har möjlighet att välja vad jag pratar och med vem”, berättar hon. ”Det är roligt att ringa när ni har trevliga människor. Det har varit det bästa!” Hannele berättar att hon redan väntar på nästa uppdatering. ”Ibland när det känns som om man inte hittar något att prata om kan man ha frågelek. Då får man något annat att tänka på när man diskuterar frågorna”, beskriver Hannele.

Kari är 84 år och berättar att han bor i seniorhuset. Han fick information om Vahvikelinja i brevinkastet i början av förra året. Han har ända sedan dess ringt till Vahvikelinja. ”Det här är nog enda utvägen från seniorhuset”, konstaterar Kari. Han berättar att han tittar på armbandsuret och väntar på att klockan ska slå 13, så att han får ringa. Han berättar att han ser till att vara bland de första i telefonkön. ”Det är en rolig linje som man gärna ringer till.”

Frivilliga på olika håll i Finland ger variation till samtalen. ”Jag har lärt mig att känna dem. Ett tag antecknade jag var i Finland de svarade.” Kari upplever att det har uppstått ett vänskapsförhållande till de frivilliga. ”De har god lyssningsförmåga och de avbryter inte mina berättelser.” Kari bedömer att det är en mycket kunnig grupp frivilliga man valt ut till Vahvikelinja.

Kari beskriver betydelsen av Vahvikelinja som ett avbrott i den grå vardagen. ”När det är corona har vi inte verksamhet i servicehuset och det händer ingenting. All verksamhet är stängd.” Kari berättar att när jouren slutar på onsdag, så är torsdag, fredag och lördag långa dagar. Och han önskar också att Vahvikelinja skulle ha fler dagar. ”Det bästa är att när jag känner för att sjunga lyssnar man gärna hos er och man får även applåder”.

Text: Anu Lintilä och Outi Hellsten


Artikeln har publicerats i tidskriften Seniorarbete 2/2022.